Ultrix

Ultrix – Från ultrafet till ultratri

GöteborgsVarvet – Halvmara

GöteborgsVarvet är en av världens största tävlingar för motionärer. Visserligen är detta lite beroende på hur man räknar. Men oavsett hur man än vänder och vrider på det så är det 35-40 000 startanden och hundratusentals åskådare. Men mitt i allt det trånga och stökiga så går det faktiskt att skönja ett organiserat kaos.

Här nedan försöker jag ta upp några av banans viktigaste punkter som lätt kan störa ett bra GöteborgsVarv.

Parkeringsplatser

Att hitta en bra parkeringsplats är inte alltid lätt. Men en gyllene regel är att vara ute i god tid och gärna titta till ungdomar från lokala föreningar som ”säljer” parkeringsplatser. Dessa är ofta lite bättre bevakade. Trots detta så bör man inte lämna kvar mer än nödvändigt i bilen.

Det klart bästa alternativen är ju trots allt samlingspunkterna som organisationen runt GöteborgsVarvet själva erbjuder. Exempelvis kan man parkera bilen vid Åby i Mölndal och sedan ta en specialchartrad buss till och från startområdet.

Sittplatser inne på arenan för åskådare

De som följer med för att titta på bör även de vara ute i god tid. Sittplatserna inne på Slottskogsvallen kommer att ta slut så vill man ha en bra plats så får man räkna med komma till arenan före klockan 12.

Startfållan

De som startar i de främre startgrupperna är seedade till gruppen baserat på resultat i tidigare lopp eller från de seedningslopp som anordnats. Detta innebär att de som står i din startgrupp med stor sannolikhet har liknande kapacitet som dig.

Men trots detta så går det inte att bortse från att människan är väldigt lättstressad. Så när startskottet går kommer en del löpare att gå ut med ett tempo som de inte klarar av att hålla speciellt länge. Det är då av mycket stor vikt att man inte rycks med i detta överdrivna tempot.

Ett annat tips är att ta det väldigt lugnt i startfållan och placera sig långt bak. När startskottet går så kommer löparna längst fram att rusa iväg men eftersom det är ett par tusen löpare som ska iväg så kommer det att bli trångt. En av anledningarna till detta är att banan delar sig precis efter starten och man kan välja att springa till vänster om speakertornet eller till höger. Vägen till höger är lite längre medan den till vänster snabbt blir trång och där bildas en kö.
Men om man står väldigt lång bak i startgruppen och avsiktligt väntar med att ta sig över startlinjen så kommer den värsta proppen att ha löst upp sig och man kan börja springa i sitt eget tempo betydligt tidigare. Tänk på att tiden inte börjar räknas förrän du passerar startlinjen.

En annan fördel med att starta långt bak är att man slipper många tjurrusningar. Det är helt enkelt lättare att själv bestämma tempot istället för att man rycks med i andras galenskaper.

Säldammsbacken

Efter att ha sprungit runt Slottskogen så kommer man fram till banans första riktiga svårighet. Säldammsbacken är en lång och seg backe som ibland känns som om den aldrig vill ta slut. Men om man fokuserar på hur kroppen känns och ser upp för att gå på för hårt så är det inga problem.

Det är många löpare som tagit i alldeles för hårt i Säldammsbacken och som sedan fått hela loppet förstört.

De som startar i de senare startgrupperna har även ett mindre trevligt problem i Säldammsbacken. Det är nämligen inte ovanligt att löpare som gått ut alldeles för hårt i början kräks när de väl kommer till Säldammsbacken. Så titta neråt så att du inte trampar i någon spya. Det är inte så trevligt att glida runt i dessa eller att det skvätter upp på benen.

Efter Säldammsbacken så kommer en skön utförslöpning innan man går in i Majorna. Här är det varierande underlag med en del kullersten som kan vara smålurigt om det är blött.

Älvsborgsbron

Älvsborgsbron är banans högsta punkt med sina 60 meter. Strax innan stigningen upp mot brofästet börjar inne i Majorna så kommer banans första vätskekontroll. Ett gammalt knep är att inte dricka sportdrycken på denna vätskekontroll utan bara ta vatten. Om magen inte är van vid sportdrycken så finns risken för bakslag eftersom man nu kommer att påfresta kroppen med uppförslöpning under den närmsta dryga kilometern.

Vinden kan vara jobbig uppe på bron så försök gärna att hitta någon stor löpare som kan agera ”vindskydd” åt dig.

När man når toppen av bron så brukar det finnas en webbkamera monterad på den bortre pylonen som skickar ut bilder på nätet. Du blir förvarnad av skyltar när det är dags att le 😉

Utförslöpningen är ganska enkel och behaglig. Så det går ganska fort att komma ner från 60 meters höjd ner till vattennivå.

Hisingen

Väl nere på vattennivå igen efter bron så kommer banans långa transportsträcka. Man springer längs vattenlinjen och rundar flera gamla varvsdockor. Här finns det egentligen bara två svårigheter som båda har med vädret att göra.

Blåser det så kommer man att önska att det är medvind, dvs att vinden kommer utifrån havet.

Är det väldigt soligt och varmt så måste man dricka rikligt och se till att springa så mycket som möjligt i skuggan. Dessutom bör man ha en täckande huvudbonad vare sig man passar i det eller inte.

När man passerat milmärket så börjar man i allt större utsträckning springa in mellan bostadshus. Här kan man få mer skugga under soliga dagar men samtidigt kan det bildas vindtunnelliknande effekter om det blåser ute.

Men egentligen finns det inte så mycket att säga om själva Hisingsdelen av loppet. Sol och vind kan ställa till det men samtidigt är det ofta riktigt gott om folk som hejar på och orkestrarna som spelar gör att tiden nästan flyger fram.

Göta älvbron

Efter att ha klarat av transporten över Hisingen så kommer vi fram till den andra överfarten av Göta älv i form av Göta älvbron. Stigningen upp på bron är inte alls lika stor som på Älvsborgsbron men den är ändå sång och sugande. Även här gäller det att inte springa över sin kapacitet så att man kroknar senare i loppet.

Efter att man kommer ner från bron på andra sidan så når man vätskekontrollen vid 15 kilometers passeringen.

Avenyn

Från vätskekontrollen vid 15 km fram till Avenyn är det väldigt platt löpning där det enda hotet är underlaget. Asfalten i all ära men man måste se upp för gatstenar och eventuella spårvagnsspår.

När man kommer fram till Avenyn så möts man av en ökad ljudkuliss. Det är inte ovanligt att det står 50-100 000 människor på Avenyn och hejar. Så här är det verkligen lätt att man överpresterar och springer lite fortare än man kanske tänkt sig och framför allt lite snabbare än kroppen egentligen orkar.

De bästa tipsen är att ta det lugnt och tänka på att det faktiskt går uppför fram till Poseidon och att man ska njuta av stämningen. Se bara till att se efter var du sätter fötterna. Här springer man nämligen i spårvagnsspåren och sätter man foten nere i spåret så är det lätt att man halkar till och stukar foten väldigt illa.

Väl uppe vid Poseidon så är det dags för svalkande svampar innan det bär av nerför Avenyn igen. Nu får man ytterligare ett litet problem att ta hänsyn till förutom spårvagnsspåren och det är svamparna som ligger överallt. Svamparna tillsammans med spårvagnsspåren gör att det är otroligt lätt att halka till. Nu har man ju dessutom sprungit drygt 16 kilometer så benen kanske inte är lika alerta och motståndskraftiga mot plötsliga sidorörelser i fötterna som man är van vid.

När man kommit drygt halvvägs ner för Avenyn så är det dags att springa upp mot Vasaparken. Här springer man i en allé som ger skönt skydd mot eventuellt regn men även svalka om det är väldigt soligt.

Sprängkullsgatan

Efter att ha lämnat allén så svänger man av åt vänster och springer Sprängkullsgatan upp mot Linnéplatsen. Denna lilla gatusnutt ser inte mycket ut för världen men den har en lurig stigning som kan överraska.

Nu har man också Slottskogen i sikte och målet börjar närma sig. Efter att ha passerat Linnéplatsen så springer man på lite gång- och cykelbanor innan man kommer fram till en lite gångbro som tar oss över till Slottskogen.

Gångbron mot Slottskogen

Att ta sig upp på gångbron är lite jobbigt om man har sega ben. Så passa gärna på att gå uppför för att komma upp på bron om benen känns väldigt sega.

När man kommit över bron så är man inne i Slottskogen igen. Nu börjar man snart kunna höra speakern och folket som finns inne på Slottskogsvallen. Nu är det bara en dryg kilometer kvar och det är ganska lätt att samla ihop krafterna när man hör och känner målet som finns där framme.

Efter en kort löpning under träden i Slottskogen så kommer man fram till banans sista backe. Detta är samma backe som man passerade direkt efter starten.

Målgången

När man når toppen på denna lilla backe så öppnar sig hela start- och målområdet framför dig. Ljudnivån ökar kraftigt och det är svårt att inte få en enorm adrenalinkick. När man springer in mot Slottskogsvallen så leds man in via kravallstaket och utanför dessa står det mängder med människor som hejar. Femtio meter senare byts underlaget från grus till löparbanorna inne på Slottskogsvallen och nu har man bara lite drygt 100 helt underbara metrar kvar. Oavsett om du kommer in tillsammans med eliten eller om du startat längst bak och springer på tre timmar så är det fullt med folk inne på arenan.

Direkt efter målgången så står det funktionärer som är beredda att spruta vatten i ansiktet på dig med en liten vattenspruta. Vill du inte ha vatten så säger du bara till.

Förutom att spruta vatten i ansiktet på dig så gör de även en snabb kontroll så att du är OK. Skulle de uppfatta att du är medtagen så bli inte förvånad om de tar tag i dig för att försäkra sig om att du mår bra.

I målområdet finns det en väl fungerande sjukstuga om man skulle behöva.

Efter att ha passerat mållinjen så transporteras man runt löparkurvan innan man lämnar arenan. Vid utgången får man en Kexchoklad, en banan och sin lilla diskreta medalj.

På utsidan så finns det stationer för vatten, kaffe, massage och fullt av funktionärer. Så om du behöver hjälp på finns det fullt av folk som kan hjälpa dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *